När man väl behöver rörelse – så finns det ingen.
Igår sprang jag runt på stan för att fota några reklamskyltar åt ett företag. Syrran hängde med och agerade socialt stöd (efter hon att fått en fika…). Iallafall, i bilderna skulle det vara människor som går framför och runt skyltarna – rörelse helt enkelt. Lätt som en plätt tänkte jag. Mitt inne i stan är det alltid folk. Så det var bara att fälla upp stativet och placera kameran. Sedan sa det bara vips så var alla människor borta. Eller ja, borta och borta… Alla gick liksom runt och bakom mig för att ingen ville “förstöra” bilden… Haha.
På Avenyn var det värst, där var det knappt någon som gick förbi. Men som på beställning dundrande typ hela IFK-klacken ner för Avenyn. Så rörelse blev det minsann sedan ändå, haha! ;) Kolla själva:
Haha jag såg dig igår på Avenyn när du fotade (filmade?) klacken, jag råkade också hamna bland alla dom människorna. Trodde att jag kände dig så jag tänkte gå fram och säga hej men så insåg jag att jag inte riktigt visste hur jag kände personen jag tänkte gå fram till. Kom på sen att nä, jag känner inte henne… ;)
Haha, vad passande att det är folktomt när man verkligen behöver folk. :P
IFK <3 grym film ;)
:)
Haha typsikt! Men nu blev jag sugen på fika..